Min morfars ...

MIn morfars hus är till salu.
Han dog förra hösten och jag har inte varit hemma i huset sen dess.

Idag såg jag bilderna från som kan användas i annonsen.

Bilden av ett hus som ser ut exakt som då, varenda stol står precis som då..... men ingenting är exakt som då.

Det gör så ont i hjärtat !

Det känns som att stora delar av min barndom ligger där på nätet med en stor till salu skylt.
Huset där jag och min familj spenderat semesterveckor, sportlov, påsklov och varenda helg under hela min uppväxt.

Mitt första jordgetingbett, syrran genom glasrutan, skattkartor i skogen, mormor och jag på syjunta, dragspel på midsommar, morsan som alltid skickade små paket när man var där på lovet som lantbrevbäraren kom med, morfar som sitter på stora stolen i hörnet och dricker kaffe på fat medan han spräter med tårna på morgonen. Upptäckten av att mormors ena bröst bara var en liten silikonkudde, mormor och jag åker spark till den lilla lanthandeln, oranga ekor, höhoppning, nyfångad aborre i sinken, dricka vatten ur köksskopan.

100-tals små minnen, minnen från mig och mitt liv, minnen från en annan tid, minnen av en tid då allt var möjligt och solen sken varje dag på hela mitt sommarlov.

Jag undrar vem som ska bo där, hur ska dom kunna veta att lördagsgodisen alltid är gömt högst upp till höger i skafferiet
Hur ska dom kunna veta att det alltid står en kyld drickaback under byrån i hallen eller att den hemliga skatten ligger bortanför grinden vid stora stigen i skogen. Dom vet inte ens att bästa smultronstället är på sidan brevid jordkällaren.

Nånstans så förstår jag ju att dom kommer att skapa egna minnen och nya gömställen och att jag ska vara glad för att huset ska få leva vidare med en ny familj. En familj som kommer att tycka precis lika mycket om det som min familj har gjort.
Men det hjälps inte just nu..... för just nu gör det så ont i mitt hjärta att mina hemliga ställen är till salu på blocket

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0