Välkommen, eller nått....
Hösten är här, glatt humör och härliga upptåg varvas med sorg i hjärtat och känslan av att jag står utanför mig själv och betraktar mitt liv.
Jag känner igen det här med hösten. Jag har egentligen aldrig uppskattat mörkret och kylans intrång i mitt lilla liv.
Känslan av att saker dör, löven faller av träden för att skapa utrymme för något nytt att kunna få plats att spira. Men ibland gör det ont att skapa utrymmen för något nytt, spirande...
Jag känner till hela det här förloppet och jag vet att nuet är det enda som verkligen är sant och att det är därfrån jag måste utgå.
Ibland är det svårt att bara leva i nuet, det är svårt att veta vad som är den rätta vägen och förstå vad som är meningen med just min väg.
Saker som just kändes självklara är numera omvandlade till frågetecken och funderingar. Ja, nu är hösten här... Välkommen... eller nått....
