Välkommen till min värld

insåg idag att om några dagar blir Winston 2 år.

2 år.....

Min fina hund som nästan bokstavligen gått vid min sida sen den dagen har följde med mig hem.

Kom ihåg att jag hade bestämt mig för en helt annan valp, en enfärgad vacker Whippethane.

Redan när vi kom in hos kenneln så hade dock Winston bestämt sig för att det var han som skulle följa med oss hem.

Så trots att jag försökte hålla fast vid min första valpidé fick jag ge upp och ta med mig hunden, som inte alls såg ut som jag tänkt mig hem....

Känns som en evighet sen, samtidigt känns som igår....

2 år av villkorslös kärlek !

Vapendragaren som kryper så nära så nära intill när jag känner mig ensam, som slickar bort mina tårar och sitter bredvid när jag känner mig sorgsam, hunden som kan reta gallfeber på mig när han blir döv och som får mig att skratta nästan varje dag med bara sin uppenbarelse. Saknaden när jag är ensam hemma utan hans högljudda snarkningar från rummet intill.

Jag kommer ihåg innan jag skaffade hund att jag tyckte att det var konstigt när folk beskrev sina hundar som detaljerade individer. Som att dom kunde titta på sin hund och förstå vad han menade.
Nu kan jag titta på Winston medan Ella håller på att leka mamma pappa barn där Winston ska vara barn att han inte är särskilt road, men vill ändå vara till lags för att han älskar Ella.

Ikväll är en sån där kväll där jag känner mig så otroligt tacksam över mitt liv.... och min lilla hund.... och att Winston redan då visste att det var vi som hörde ihop .... mitt smala lilla åkerspöke.....