Utmanad med inte uträknad
Jag har blivit utmanad......
Min kära syster har utmanat mig i en tävling som går ut på att gå ner mest % i vikt under en månad. Detta har tagit fram hondjävulen i mig. Jag hade ingen aning om att jag överhuvudtaget hade nån form av tävlingsinstinkt, men det har jag !!!
Som tex idag, då hade jag tänkt mig ta en lugn förmiddag med lite kaffe och bok fram till jag börjar jobba. Men då vet jag i bakhuvet att den där lilla råttan (min syrra alltså) redan varit ute på sin timmes promenad och håller förmodligen som bäst på med att förbereda sig inför kvällens aerobic pass och då måste jag ju gå ut och gå...... Fast jag inte vill!!
När jag lever mig in i den totala förnedringen som det skulle innebära att förlora denna tävling - vi snackar år av hån och smutskastning- så måste jag ju helt enkelt bara ta mig samman och ro detta i land....
Det finns i och för sig något gott i detta, jag tänkte nämligen att i sommar kanske jag kan hoppa bomben från bryggan utan att kustbevakningen ska behöva gå ut med nån varning angående undertryck i havet längst hela norrlandskusten.... Föga troligt, men jag måste nog försöka hålla fast vid den målbilden.....
