Välkommen till min värld

Var ute och promenerade med Winston och en hundkamrat till honom.
Solen sken och vi vandrade i godan ro längst kanalen. Hundarna busade och vi gick och mös med en kopp kaffe i det som kändes som årets första vårdag.

Sen kom ett snabbt plupp,
eller snabbt och snabbt... i mitt huvud gick allt i slowmotion, men i  verkligheten tog det nog inte mer än några sekunder.

Winston i kanalen,
jag vet inte hur varmt havsvattnet är i april men misstänker att det inte är allt för många plus.

Jag hinner tänka shit nu dör han.

F kastade kaffekoppen och slet av sig jackan och i samma sekund som han sätter fart mot vattnet så lyckas Winston mirakulöst nog att klättra upp på isflaket och komma iland.

Vilken jävla chock, jag var totalt tom......
Winston verkade dock rätt så oberörd för han viftade på svansen och var väldigt glad i hågen när vi traskade hemåt.

Det är vid såna här tillfällen man inser hur skört livet är och hur jävla lyckligt lottad jag är !