Det bästa av allt...

När man har feber poppar det upp saker man inte reflekterar över eller kanske tankar man inte tänkt klart på nått vis.

En sommar för länge sen kom min vän fotografen till det stora vita huset med en låt.
En låt som jag hört så många gånger tidigare men som helt plötsligt fick en mening i mitt liv.
En hel sommar lyssnade vi på den här låten och jag blev kär i Kevin Rowlands öde.
Jag kom ihåg när vi satt i bilen på väg hem från en kurs med bilrutorna nere, den här låten på högsta volym och sjöng för allt vad våra röster höll....

såna saker till exempel poppar upp från ingenstans när man bara är....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0