Alltid hittar man nått...
Promenerar med hundarna.
Tittar på Winston och tittar på Herman och kan bara konstatera att dessa två hundar trots att dom under vissa perioder i kombination med varann kan driva mig till vansinne..... är rätt så lika mig själv !
(Jag kan i och för sig också driva mig själv till vansinne med jämna mellanrum)
Herman vaknar upp varje dag med ett leende, åhh undrar vilket spännande äventyr den här dagen kommer bjuda på, nyfiken och framåt, glad och böljande,social med en naiv förkärlek till människor, lite klumpig men hej vad spelar för roll det är ju en solskensdag och livet är ju fullt av möjligheter.
Bakom traskar skeptikern Winston... men faan är det redan morgon, åh hu det regnar också, typiskt nu kommer folk jag inte känner.. gillar inte folk jag inte känner... . Jaha vad är det här nu då, förändring? vi ska ju göra som vi alltid har gjort, nä jag orkar inte med nått stök nu, jag vill ha lugn och ro.
Ibland har det slagit mig att folk som inte känner mig har ganska olika uppfattningar om vem jag är... inser nu att det kanske inte är så konstigt !
