Visualisering i all ära.....

Vi har börjat på en utbildning på jobbet med både gruppträffar och individuell coachning. Första gruppträffen med den nya handledaren ska vi göra en tankeövning. Vi ska visualisera ett mysigt minne, komma ihåg omgivningen, ljuden och dofterna.
Jag visualiserar när jag står på en takbalkong i Italien och tittar upp mot bergen, ser på restaurangen nere på gatan, känner värmen, de fantastiska dofterna och hör trafiken, röster och en massa olika språk.

Sen ska vi byta fokus, vi ska titta utifrån på oss själva när vi står på stället vi visualiserat...

Här uppstår tyvärr ett problem i min tankeverksamhet, min hjärna börjar liksom löpa amok.
 
Alltså varifrån ska jag titta på mig själv, ska jag stå nere på trottoaren, nä men då ser jag ju knappt mig själv... och hur faan ska jag ta mig upp på balkongen från trottoaren... jag måste på nått vis försöka sväva. Herregud vad svårt det är att sväva, jag kanske borde tänka att jag har nån form av raket på ryggen hmmm... 
jag har sånt sjå med att sväva så jag hinner liksom inte komma upp hela vägen till balkongen förrän övningen är slut.


och det här är inte det värsta, när övningen är slut ska vi dela med oss om hur det var att visualisera sig själv i kroppen och hur det var att se sig själv utanför.

Här ljuger en normal människa och säger att det var inga problem. Inte Ellie...

I en kort kort sekund ser jag hur kursledaren tittar på mig med den där särskilda blicken.

Sen säger hon ehh jaha...ja.....okej Pär hur funkade det för dig

faan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0