Sorg....
Idag gjorde jag nått som jag aldrig gjort förut. Jag skickade ett kort till en person som jag egentligen inte känner utan bara har mött 2 gånger i mitt liv.
Men det känns som jag känner henne genom cyberspace. Jag läser hennes blogg, hennes tankar ser hennes bilder och förtrollas av hennes ord. Så även om jag inte känner henne som människa så känner jag henne i hjärtat.
Hon hade förlorat sin bästa vän och jag känner så mycket med henne så tårarna slutade liksom inte rinna när jag läste hennes blogginlägg..... det gick rakt in i hjärtat och jag ville så gärna skicka henne lite kärlek och omtanke i hennes sorg.
När jag hade sökt upp hennes adress och lagt kortet på lådan kände jag mig dum.
Det är svårt med sorg.
Tänk om hon inte vill att människor ska lägga sig i hennes sorg och så skickar jag ett kort.....
Försöker tänka att även om man vill vara själv i sin sorg så kanske det i alla fall kan kännas bra att veta att man inte är ensam och att det finns människor i cyberspace som berörs och känner.... om än på distans....
Men det känns som jag känner henne genom cyberspace. Jag läser hennes blogg, hennes tankar ser hennes bilder och förtrollas av hennes ord. Så även om jag inte känner henne som människa så känner jag henne i hjärtat.
Hon hade förlorat sin bästa vän och jag känner så mycket med henne så tårarna slutade liksom inte rinna när jag läste hennes blogginlägg..... det gick rakt in i hjärtat och jag ville så gärna skicka henne lite kärlek och omtanke i hennes sorg.
När jag hade sökt upp hennes adress och lagt kortet på lådan kände jag mig dum.
Det är svårt med sorg.
Tänk om hon inte vill att människor ska lägga sig i hennes sorg och så skickar jag ett kort.....
Försöker tänka att även om man vill vara själv i sin sorg så kanske det i alla fall kan kännas bra att veta att man inte är ensam och att det finns människor i cyberspace som berörs och känner.... om än på distans....
Kommentarer
Postat av: A
du gjorde helt rätt!
Postat av: Krutrut-Lisa
Din omtanke gjorde den dagen till varmare. I mitt stora svarta hål, där ensamheten gäckar mig & ingen förstår sorgen efter en stor röd hund... som var min livlina kom dina ord som plåster på öppet sår. Jag är dig evigt tacksam för det fina Ellie... evigt tacksam för att du tog dig tiden att visa mig att trots ensamhetskänslan finns det människor som tar sig en stund... för att visa att de bryr sig. Tack för det. Tusen tack. Än en gång.
KRAM LISA
Trackback
